Min tanke idag var att skriva om hur trevligt det var när syster var här, och om andra trevliga saker.
Men så bara det..brast.
Jag bara famlade in i ngt mörker och rasade.
Ner ner ner, och det verkar inte ta slut.
Väntar på att nå botten, så jag kan börja kravla upp.
Få gråta klart, få ur mig vad det är som irriterar.
Få jobba på självförtroendet, självkänslan.
Tron om att jag verkligen klarar detta.
Men nu är det mörker och jag faller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
vad tråkigt.
kram sanna
Sanna: Jo,men alla har vi någ våra bra o dåliga dagar. Kram
någ=nog.
det bästa är bara att falla. snart kommer du ner och sen kan du börja klättra uppåt igen.
kan jag, kan du!
kram!
bejb: ja, det är ju så. Och även det som känns som ett långt fall kan ta slut fort ändå. Så att säga.
Kraam
Jo du klarar det !!!!
Bara det du skriver att du kravlar ig upp...
Det betyder att du inte gett upp !!!!!!
Pernilla: Tack. Det tror jag med. Bara man vågar släppa taget och falla så..
Skicka en kommentar