Vänskapsrelationer

Jag och Becka hade ett intressant samtal häromdagen.

Vi kom fram till att vi inte pratar så ofta med varandra, när vi inte ses.
Vi ringer nästan aldrig, om det inte är något jätteviktigt vi vill säga då.
Men när vi ses är allt som ”vanligt”.
De månader eller ibland åren som gått sen sist, märks inte av alls.
Vi pratar som vi alltid gjort och har alltid lika kul. Vi vet vart vi har varandra. Vi behöver inte höra av oss en gång om dagen, eller en gång i veckan bara för att veta att vi finns kvar.

Det är underbart. Sådana relationer vet man håller i längden.
Har ett par sådana vänner som jag tycker grymt mycket om, och det vet dom utan att vi hela tiden behöver höras av.
Det blir lätt så när man kanske bor ett par mil ifrån varandra, att man har sitt liv hemma med, och har ofta fullt upp med det.

Men nu säger jag klart inte att man inte kan höras varje vecka eller så för jag vet mycket väl att alla relationer behöver näring.

Har jag någon vän som däremot aldrig hör av sig på något sätt eller som aldrig svarar när jag ringer, smsar eller hör av mig på något annat sätt, så drar jag mig klart undan och efter en lång tid så försvinner den sk vännen i marginalen, även om jag sällan lämnar en vän helt.

Det kanske låter lite tvetydigt, men jag tror att det ändå går att förstå.=)