Nej, Jag är inte okej.

Många frågar hur jag mår..
Men.. Jag mår inte.
Där har ni erat svar.

Det är så mycket som jag och mina syskon går igenom nu.
Det är så mycket som man inte tänker på, som måste ordnas.
Vi hinner inte direkt sörja, känslorna och tårarna får vänta..
Men ibland sköljer vågen över mig.
Jag försöker bita ihop..
Behöver vara stark ett tag till.
Begravningen ska ske, lägenheten skall tömmas och alla räkningar och annat skall tas om hand.
Jag kan inte bli svag.. Inte än..


Igår kväll ringde en kille och ville se mammas lägenhet.
Det var visst bråttom för att han skulle till Värmland.
Jag vill inte gå in där..
Inte utan stödet av mina syskon.
Vill inte vara i samma rum som min mamma gick bort i..

Vi har varit och sett henne..
Kommer aldrig bli fri den bilden..