Mår sämre..

Det blir värre och värre..?
Det känns då iaf så.
Jag mår bara sämre..

Begravningen var ljus och fin.
Vacker kista och många blommor.
Det kom fler människor än vi trodde.
Syster sade några ord vid kistan.
Jag beundrar hennes styrka...
Minnesstunden blev fin den med.

Igår träffade jag Sofia och vi körde upp ett par flyttlådor till mammas lägenhet,
sen tog vi en fika och strosade runt lite.
Det var välbehövligt. Jag har saknat henne.
Behövde även komma ut lite och prata om annat..
Idag är jag ensam och vill mest bara krypa under täcket och stanna där hela dagen.

Jag känner mig tom, ledsen och även ensam.
Trots att jag vet att jag inte är det, vi är 5 syskon i detta.
Men på ngt vis tror jag vi alla känner oss lite ensamma i detta ibland iaf..

Jag vill kräkas ut mina känslor...
Jag vill inte känna mer..
Jag vill vara ensam, samtidigt som jag vill att det ska finnas någon jag kan krama på när jag behöver det..
Orealistiskt... Jag vet..